Blogg

Tänk om
När min syster Åsa dog i cancer 1999 brottades jag mycket med tanken att jag inte hade sagt hej då sista gången jag såg henne. Inte för att det skulle ha förändrat något, hon hade ju inte blivit frisk av det. Men jag hade fått säga hej då, och det gjorde ont att inte ha fått göra det.

Visst är det lätt att hamna i sådana tankar. Tänk om jag hade gjort si och så. tänk om hon inte hade dött, tänk om jag kunde dra tillbaka tiden.

Men nu är det inte så, och vi får aldrig veta hur livet skulle ha varit om vi gjort andra val eller om det tragiska vi sörjer inte hade hänt. Det enda vi vet att vi har är nu och här, de människor vi möter just nu. Det är en svår konst, det där. Att tillåta sig att sörja, lära sig av erfarenheter, blicka framåt och ändå leva i nuet.

I höstas skrev jag en sång utifrån de här tankarna. Jag vet inte om den löser några knutar för dig, men jag hoppas att den kanske kan sätta ord på det som känns tungt att acceptera.



Tänk om du aldrig hade trevat efter ord
Tänk om dina barn hade fått behålla sin mor
Tänk om jag hade stannat kvar där ett tag
Tänk om jag hade sagt farväl den där dan

Men nu är det inte så, nej, nu är det inte så
Från den platsen där jag står måste jag gå

Tänk om någon kunnat rädda ditt liv
Tänk om jag kunde fly tillbaka en tid

Men nu är det inte så, nej, nu är det inte så
Från den platsen där jag står måste jag gå
För nu är det inte så, nu är det inte så
Så mycket jag inte förstår, men det måste gå

Vi får aldrig veta hur det hade blivit
om det inte hade varit som det är
Hur valen som vi ställts inför i livet
påverkar det nu vi lever här
Tänk att få alla konsekvenser givet
innan allt är gjort och permanent
Att kunna ta tillbaks det sista klivet
istället för att ångra det som hänt

Men nu är det inte så, nej, nu är det inte så
Från den platsen där jag står måste jag gå
För nu är det inte så, nu är det inte så
Så mycket jag inte förstår, men det måste gå ändå




Denna blogg har ingen kommentarfunktion, men du kan kommentera inlägget på Facebook.